Skärblacka IF-Vånga IF 0-0
Derby, sett till hur orterna är placerade men några derbykänslor går knappt och hitta längre då Vånga endast har ett fåtal personer man känner igen kvar. Tränaren Jonas Carlsson, Joel Storm och den legendariske Diu Merci N'Kanuuuu. Det är väll bättre och säga det redan nu, så ni inte blir förvirrade senare. Jag kommer inte alls ihåg i vilken minut saker och ting skedde men jag försöker så gott jag kan att återge vad som hände.
Det var en, i mina ögon, väldigt jämn match mellan dessa lag ikväll. Båda lagen hade chansen att göra mål men på grund av slarv från Skärblackas sida och väggen i Skärblackamålet Fredrik Holmgren blev det inga mål idag.
Matchen började utan vackert spel och det var den vanliga långbollsfotbollen som återigen tagit över divison fem. Vånga var det något bättre laget då man utnyttjade sina kantspelare bra. Skärblacka lät dem föra spelet och satsade på kontringar via bla den hete Bäckstedt. Egentligen skapas inte speciellt många direkta målchanser utan för Vånga IFs del var det med skott utifrån som man försökte knäcka Skärblackamålvakten Holmgren, som på måndag packar väskan och flyttar till Jönköping för att studera. Fredrik lät sig inte brytas ner utan gjorde ett par häftiga räddningar för att inte spräcka nollan. Skärblacka skapade inte speciellt mycket i första men vid två tillfällen inom loppet av tio sekunder skrek hela Global-End på hands men den mycket, mycket, mycket gamla huvuddomaren valde att fria.
I andra var det Skärblacka som var det bättre laget och hade mest boll, medan Vånga utnyttjade kontringstillfällena. Flera gånger fick dagens man Fredrik rädda Blacka med svettiga räddningar nere vid stolproten. Wieselgren attackerade folk, Bäckstedt sprang igenom försvaret, Jocke Poikela gjorde psyktacklingar och allt var helt enkelt som vanligt. Föga överraskande så var det Bäcka Bäckstedt som skapade Blackas bästa chans då han kom genom på kanten men kom enligt honom själv ur för snäv vinkel och avslutade rakt på Vångas duktiga målvakt. Många på läktaren sågade Antons avslut men jag köper hans åsikt.
Ponta Larsson stod för mycket av kreativiteten på Blackas centrala mittfält. Med ca en kvart kvar av matchen kom Vångas nya landslagsstjärna runt på kanten och borde spelat snett bakåt där två fria spelare stod. Zlatan valde dock att skjuta och hela Vånga + deras fans samt de inneboende på Vångadal skrek av ilska. Matchens sista 15 min var ganska tråkiga men kapten Sundell kände för att liva upp stämningen med någon minut kvar. Sundell ansåg att en Vånga spelare var offside och blev fullkomligt skogstokig på dagens domare. Han svor, han skrek, han slog med armarna i luften. Hans beteende kan jämföras med Michael Ballack i Champions League semifinalen mot Barca för tre år sedan när han jagade Tom-Henning Övrebö. Trots detta psykbryt så fick inte Sundell någon ostskiva och matchen blåstes av kort där efteråt och slutade 0-0. När vi väl är inne på domarna måste jag bara påpeka att domaren som sprang upp och ner längst Billerud End var en man utan nacke. Det gick inte att skymta den hur nära man än stod. Bäst i Vånga var den centrala mittfältaren Semir med nummer 10.
0-0 mot Vånga var inte vad man tänkt sig och eftersom Kimstad fick stryk mot Rimforsa hade Blacka chansen att gå upp i serieledning. Dock tog man in en poäng på ledande Kimstad men man fick samtidigt se sig passerade av Rimforsa. Detta var kanske det tråkigaste "derbyt" i världshistorien och denna match är verkligen ingenting som spelarna kommer att berätta om för sina barn i framtiden.
Nu väntar en välbehövlig vila efter tre matcher på mindre än en vecka och nästa match är mot Åtvid Södra på lördag tror jag. I helgen börjar världens bästa liga och enligt rapporter ska Anton Bäcka Bäckstedt fira detta med en klassisk PL-lördag med goda vänner. Om det blir alkohol och Puls inblandat i det hela vet jag inte just nu men jag tror vi alla vet hur det slutar.
Tre skorstenar: Fredrik Holmgren
Två skorstenar: Anton Bäckstedt
En skorsten: Pontus Larsson
Skorstensligan
Blackabloggen
Det var en, i mina ögon, väldigt jämn match mellan dessa lag ikväll. Båda lagen hade chansen att göra mål men på grund av slarv från Skärblackas sida och väggen i Skärblackamålet Fredrik Holmgren blev det inga mål idag.
Matchen började utan vackert spel och det var den vanliga långbollsfotbollen som återigen tagit över divison fem. Vånga var det något bättre laget då man utnyttjade sina kantspelare bra. Skärblacka lät dem föra spelet och satsade på kontringar via bla den hete Bäckstedt. Egentligen skapas inte speciellt många direkta målchanser utan för Vånga IFs del var det med skott utifrån som man försökte knäcka Skärblackamålvakten Holmgren, som på måndag packar väskan och flyttar till Jönköping för att studera. Fredrik lät sig inte brytas ner utan gjorde ett par häftiga räddningar för att inte spräcka nollan. Skärblacka skapade inte speciellt mycket i första men vid två tillfällen inom loppet av tio sekunder skrek hela Global-End på hands men den mycket, mycket, mycket gamla huvuddomaren valde att fria.
I andra var det Skärblacka som var det bättre laget och hade mest boll, medan Vånga utnyttjade kontringstillfällena. Flera gånger fick dagens man Fredrik rädda Blacka med svettiga räddningar nere vid stolproten. Wieselgren attackerade folk, Bäckstedt sprang igenom försvaret, Jocke Poikela gjorde psyktacklingar och allt var helt enkelt som vanligt. Föga överraskande så var det Bäcka Bäckstedt som skapade Blackas bästa chans då han kom genom på kanten men kom enligt honom själv ur för snäv vinkel och avslutade rakt på Vångas duktiga målvakt. Många på läktaren sågade Antons avslut men jag köper hans åsikt.
Ponta Larsson stod för mycket av kreativiteten på Blackas centrala mittfält. Med ca en kvart kvar av matchen kom Vångas nya landslagsstjärna runt på kanten och borde spelat snett bakåt där två fria spelare stod. Zlatan valde dock att skjuta och hela Vånga + deras fans samt de inneboende på Vångadal skrek av ilska. Matchens sista 15 min var ganska tråkiga men kapten Sundell kände för att liva upp stämningen med någon minut kvar. Sundell ansåg att en Vånga spelare var offside och blev fullkomligt skogstokig på dagens domare. Han svor, han skrek, han slog med armarna i luften. Hans beteende kan jämföras med Michael Ballack i Champions League semifinalen mot Barca för tre år sedan när han jagade Tom-Henning Övrebö. Trots detta psykbryt så fick inte Sundell någon ostskiva och matchen blåstes av kort där efteråt och slutade 0-0. När vi väl är inne på domarna måste jag bara påpeka att domaren som sprang upp och ner längst Billerud End var en man utan nacke. Det gick inte att skymta den hur nära man än stod. Bäst i Vånga var den centrala mittfältaren Semir med nummer 10.
0-0 mot Vånga var inte vad man tänkt sig och eftersom Kimstad fick stryk mot Rimforsa hade Blacka chansen att gå upp i serieledning. Dock tog man in en poäng på ledande Kimstad men man fick samtidigt se sig passerade av Rimforsa. Detta var kanske det tråkigaste "derbyt" i världshistorien och denna match är verkligen ingenting som spelarna kommer att berätta om för sina barn i framtiden.
Nu väntar en välbehövlig vila efter tre matcher på mindre än en vecka och nästa match är mot Åtvid Södra på lördag tror jag. I helgen börjar världens bästa liga och enligt rapporter ska Anton Bäcka Bäckstedt fira detta med en klassisk PL-lördag med goda vänner. Om det blir alkohol och Puls inblandat i det hela vet jag inte just nu men jag tror vi alla vet hur det slutar.
Tre skorstenar: Fredrik Holmgren
Räddade Blacka vid flera tillfällen och gjorde en strålande match. Fredda som imorgon missar Arsenals premiär mot Newcastle på grund av jobb, kanske bäst så?
Två skorstenar: Anton Bäckstedt
Ligger bakom nästan allt farligt som skapas i offensiv väg som vanligt. Mållös för första gången på fyra matcher men är ändå Blackas bästa utespelare. Den gamle Bäcka verkar vara tillbaka, helt klart för bra för femman.
En skorsten: Pontus Larsson
Blackas bästa spelare på mitten och stod för mycket av kreativiteten.
Skorstensligan
8. Jochim Poikela
8. Anton Bäckstedt
7. Andreas Larsson
6. Chrille Sundell
6. Kristian Svanberg
6. Fredrik Fridström
5. Mattias Eriksson
5. Jocke Johansson
4. Fredrik Holmgren
6. Chrille Sundell
6. Kristian Svanberg
6. Fredrik Fridström
5. Mattias Eriksson
5. Jocke Johansson
4. Fredrik Holmgren
4. Robin Wieselgren
2. Jesper Helle
1. Kim Wall
1. Pontus Larsson
2. Jesper Helle
1. Kim Wall
1. Pontus Larsson
Anton går alltså upp jämsides med Jocke P och 5 poäng de två senaste matcherna imponerar stort. Fortätter Bäcka såhär kommer ingen ha en chans att rå på honom i höst.
Blackabloggen
Kommentarer
Postat av: #2
Så farligt va det inte :) Men släppa en så solklar offside i ett farligt läge finns ju inte...då ska han få veta vad han heter :)
Trackback
