Blacka-Bloggen

Trots att Skärblacka IF lyckades både knipa förstaplatsen samt tredjeplatsen i Billerud Cup i söndags skulle jag beskriva den 9:e december 2012 som en av de mest sorgliga dagarna i fotbollsvärldens historia. Blackabloggen firade igår två år och som en av grundarna av bloggen vet jag vem som har haft störst del i att den här bloggen har blivit den succé den blivit. Vi har haft olika skribenter under dessa två år och bloggen har gått in i vissa svackor men trots detta har en spelare född tidigt på 90-talet varit bloggens största profil. 

Jag pratar givetvis om Robin Wieselgren. Robin Wieselgren skrev efter cupen följande på sin Facebook-sida. ”Då var det officiellt. Den urusla straffen i Billerud cup denna eftermiddag var det sista jag gjorde på fotbollsplan! Efter nästan 17 år av fotboll är det slutspelat!”. Jag tror ni alla vet vilken stor spelare Robin var och det ni nu ska få läsa är en hyllningstext till en av de största i blackas historia. 

Jag minns det som igår, Robin avgjorde Örebro cupen för Blackas 91:er och föll ner i tårar vid mittcirkeln, året var 2003 och det var här en lysande karriär startade. Året senare kom Robin i ett par vita Mercurial Vapor på försäsongen och hans lagkamraters ögon lyste av avundsjuka. Robin kom i tidig ålder upp i a-laget och var trots degraderingen till div. 6 kanske lagets bästa spelare den säsongen. Wieselgren var kvar och hjälpte klubben upp direkt och trots att Bäckstedt fick all uppmärksamhet på grund av sina mål var det Robin som enligt många var lagets bästa spelare. 

Det var året efter detta Wieselgren fick sitt riktiga genombrott och skrev in sig i Blackas historia för evigt. Bäckststedt drog till Bosna och Wieselgren var nu lagets största stjärna och trots att han gärna inte skyltade med det var det tydligt att han njöt av uppmärksamheten. Trots en ganska tuff vår var det Robin som var klart bäst i Blacka, Anton kom tillbaka till hösten men trots detta fortsatte Wieselgren bjuda på stor show och sänkte bla seriesegrarna Innerstan på egen hand hemma på IP. Det som kanske var början på slutet när det gäller Robins karriär var när målvakten Fredrik Holmgren vann årets spelare på lagets avslutning, detta sägs ha tagit väldigt hårt på Robin. 

Även om Robin var bra året efter kom han inte upp i samma nivå som tidigare, han var truppens störst lysande stjärna men många började ana att hans huvud var någon annanstans. Blacka som siktade på en toppplacering tappade på slutet och detta fick Robin att anse att det var nog, han tog det förbjudna steget och skrev på för Kimstad GoIF.

Robin gjorde en väldigt stark höst i Kimstad och var en starkt bidragande orsak till att laget höll sig kvar. Trots detta valde alltså Robin att meddela att han lägger skorna på hyllan i söndags. Kanske ångrade han övergången från första början men klarade inte av att gå tillbaka nu när Blacka gått upp. Anledningen går att diskutera i evigheter men jag tror enbart Robin vet den exakta anledningen. 

Hur som helst skulle jag vilja tacka Robin för en strålande karriär och man skulle kunna jämföra detta med när Eric Cantona la skorna på hyllan helt överraskande  på toppen av sin karriär. Trots övergången till Kimstad kommer han för evigt vara en legend i Skärblacka IF och det skulle inte förvåna mig om hans nummer 17 kommer pensioneras någon gång i framtiden.

Det har varit en ära att dela några år tillsammans med dig av din fantastiska karriär.

/Mou