Blacka-Bloggen

Vs

Robin Wieselgren - Möt det harmoniska fotbollsgeniet

Av: Kusmar-Oils Bürdenleng

Ryktena om den mytomspunne Robin Wieselgren har under vintern varit många, små som stora klubbar har varit ute efter den Blackafödde storstjärnan. Något som också påverkat hans liv. Jag själv, Bürdenleng, kommer i det här reportaget gräva djupare i fenomenet om ”Wieselgren”

Robin öppnar dörren, han ser förvånad, men ändå mystiskt glad ut när han ser mig. Han ler mysigt mot mig. Första intrycket av Robin är att han är en lugn, harmonisk kille med glimten i ögat. Jag kliver in i lägenheten som ekar halvtom. Robin går in på toaletten och jag tar tillfället i akt att provsitta soffan i det lite halväckliga vardagsrummet. ”Wiesel” gör mig snart sällskap och förutsättningarna för en bra intervju är optimala. ”- Jag och tjejen har precis flyttat in”, förklarar han och det förklarar avsaknaden av möbler. Vi kallpratar en stund innan Robin förklarar att han är rastlös och han föreslår att vi spelar en match på Playstation 2.-”- Älskar Fifa 07, riktigt bra tv-spel”, säger Robin och dunkar in mål på mål med sitt United. Jag är chanslös, men det spelar mindre roll. Jag förundras istället över Robins inställning och det slår mig att han är mycket mogen för sin ålder. Efter tv-spelsmassakern är Robin på gott humör och vi kommer in på hans barndom. ”- Jag har alltid älskat att lira boll och jag insåg tidigt att jag var mycket mycket bra”. Wissan startade sin fotbollskarriär i det mytomspunna 91-laget från Blacka, ledda av den nu erkänt stora managern Stefan Strandberg och hans kompis Pajen. I en miljö full av talang blommade Robin snabbt och blev omedelbart den store stjärnan, både på och utanför plan. ”En fantastisk fotbollsspelare och människa” är kommentarer som Pajen hasplat ur sig under en dröm jag hade. Dock var det om Pajens egen son, Andreas.

Robin är dock inte bara en fotbollsspelare vilket är något som gick upp för mig fort under intervjun, nästan misstänksamt fort. Han gav ett otroligt erfaret intryck för sin ringa ålder, bland annat serverade han sin favoriträtt tacoköttfärs samtidigt som vi satt och pratade. Jag var lite tveksam till denna rätt men insåg efter första tuggan att Robin är en gourmand av rang. ”- Jag är ju en så kallad hemmaman just nu och ser till att min älskling har det gött”, säger han och jag tolkar detta som att det blir en del åka av. ”- Wizzel for Schnitzel vill jag bli kallad”, säger Robin samtidigt som han andas in onormalt länge. Jag rycker till av fasa men han förklarar snabbt att han bara skojade. En stund in på intervjun börjar vi komma in på Robbans hetsiga humör. ”- Det är min största tillgång men samtidigt största svaghet (Förutom hälen?)”, säger Robin samtidigt som hans ögon rullar och han plötsligt slänger sig ner mot golvet.

Överraskningar är något som kommer hela tiden under intervjun och jag är på helspänn konstant. Jag har inga önskningar om att uppleva hans fruktansvärda humör, inte nu, inte efter vad ’Experten’ utsatt mig för. Jag tolkar Robins kroppsspråk under intervjun som att han har mycket energi som bara måste ut. Jag säger lite skämtsamt till Robin att om man inte visste bättre kunde man tro att han hade AD/HD. Robin kastar då snabbt en tom blick mot mig samtidigt som han suckar. I nästa ögonblick brister han ut i ett gällt skrik som spricker. En obehagligt lång tystnade följer Robins skrik. Robin reser sig hastigt upp och skuttar bort mot städskrubben, ”- måste städa”, mumlar han. Han drar igång damsugaren, jag har svårt att höra vad jag själv tänker för allt oväsen. Några minuter senare när Robin damsugit klart börjar han återigen tala till mig. ”-Får man fresta med lite mer tacoköttfärs?”, säger han med en lugn harmonisk röst. Efter det som precis hänt vågade jag inte annat än att säga ja. Vi tar en varsin stor portion Tacoköttfärs till.

Jag förundras av Robins speciella men samtidigt underbara beteende. Vi fortsätter prata om Robins fotbollskunnande som barn. ”- Du vet, som barn var jag väldigt kortväxt,något som inte direkt gynnade mig. Jag vägde dock upp det med min blixtrande teknik och mina otroliga bollkonster, jag var riktigt bra redan då”, säger han och lattjar upp en snus från strumpan. Robin ser blickar upp mot en Bartheztavla som hänger på väggen, ”- Jag minns en match på 7-manna”, fortsätter han med munnen full av tacoköttfärs. ”- Vi var på väg att förlora, låg under med 2-0 i halvtid. Det såg mörkt ut. I andra halvlek visade jag dock hela mitt register, jag dunkade in mål på mål, samtidigt som jag hann med en och annan framspelning. Om jag inte minns fel slutade matchen 2-33. Inte illa va?”, avslutade han samtidigt som han slog mig lätt på axeln och blinkade till med ögat. Att Robin besitter enorm talang tog mig inte lång tid att förstå. Han förklarade att storklubbarna flockades runt omkring honom redan i tidig ålder, något man verkligen kan förstå. Jag försöker möta Robins blick, något jag inte lyckas med. Jag kastar, väldigt klumpigt ur mig några inte så väl valda ord om att maten är ganska torr. Robin rycker till och kastar sin tallrik i golvet. Smällen av krossat porslin är öronbedövande. Jag möter hans blick och noterar små, små tårar rinna ner från Robins ena kind. Jag greppar efter min skarpladdade revolver i fickan och ett scenario utspelar sig i mitt huvud där skjuter jag huvudet av honom. Dock kommer jag snabbt på mig själv och släpper taget. Jag förstår nu att all mediacirkus runt Robin har tagit hårt på honom. Känslan av att ständigt vara bevakad är något jag har svårt att föreställa mig, även om jag är en mycket bra människa och en stor journalist.

Det ringer på dörren och Robin springer och öppnar. Det är flickvännen som har kommit hem. Robin hojtar till mig vänligt men bestämt att jag måste gå in på toaletten en stund. Jag har inget annat val än att lyda och under de två minuterna jag väntar hör jag någon som jag tror är Robin ge ifrån sig dova läten som sedan utmynnar i ett jätteskrik. ”- Du kan komma ut nu”, ropar Wieselgren och öppnar toalettdörren. Jag går ut och hälsar glatt på flickvännen. Hon verkar väldigt förtjusande och jag förstår att hon och Robin delar något mycket speciellt, på flera sätt. ”- Jag ska inte störa herr journalist”, säger hon och fnittrar lite. Jag berättade för henne att det räcker med att säga ”Kusmar”. Hon förstår. Samtidigt går ljuset upp för mig. Det är av största vikt att jag är härifrån illa kvickt, annars kommer allt att gå åt helvete.

Snabbt som ögat fiskar jag upp min rock från golvet och tackar för intervjun. Intrycket av Weezy är djup vördnad samt en stolthet över mig själv att jag lät bli revolvern, många av mina andra intervjuer har ju slutat precis så, med ett skott. Robbín verkar vara en självsäker man med en ljus framtid, så länge hans humör tillåter hans talang att blomstra och mitt egna tålamod inte tryter (Maybe I will shoot him in his head). Det är ungefär som med Jackie Arklöv, den gamle legendariske räven. Jag står inte för det Jackie har gjort men jag förstår, som jag förstår. Tillbaka till Robin, han kommer bli något stort, eller ja ni vet… (shot in the head). Jag kommer med stor spänning följa Robins utveckling i framtid och hoppas att han lyckas motstå alla de frestelser som Jackie föll för, men om han inte gör det kommer jag att vara den första som förstår.

Vi på Blackabloggen vill tacka våra kollegor från Finspång för att de var villiga att göra denna intervju och vi är själva mycket nöjda med resultatet. Besök gärna deras väldigt underhållande blogg på adressen http://finspangsfk.blogg.se/.

Tidigare idag publicerade jag min första spelarpresentation, Robert Ahl, och nu är det dags för min första träningsrapport på mycket länge. Under tiden jag varit mystiskt försvunnen har det varit en del aktivitet kring laget och bloggen. Bäckstedt har dragit på sig en mystisk virussjukdom men har trotsat den och jobbat ihjäl sig ute på Stadium i Ingelsta ändå. Fysträningen har också dragit i gång på allvar. Äntligen! Matte Eriksson har levt upp till de förväntningar man hade på honom och har allt som oftast vart täten när det vankats löpträning. Här på bloggen har vi välkomnat in El-Hajj Malik El-Shabaz som vi hoppas kommer vara sugen på att skriva fler inlägg framöver. Det är skönt att vara tillbaka och här kommer en rykande het träningsrapport. Bland annat har Wieselgren vart i farten igen!

Dagen till ära var Anton Bäckstedt med och kollade på träningen efter en dag av hårt arbete. Det saknades dock en hel del folk idag. Jonte Lindgren och Andreas Larsson saknades. Snacket gick om att det var någon form av födelsedagsfirande av en nybliven 19åring som gick före träningen. Det skulle spelas bowling och ätas mat och intas alkohol. Grabbar, skärpning! Det är TVÅ månader kvar tills seriepremiären mot Tallboda. Sånt här gör mig ursinnig!

Matte är i den eviga staden Rom och då kan det ju vara lite problematiskt att ta sig till teknikhallen. Sundell har som ni vet brutit nyckelbenet och på skadelistan finner vi även Ponta ”Diaby” Strandberg som fick åka ambulans förra veckan.  Ponta Larsson var spårlöst försvunnen.

Fredrik Holmgren tog en veckas helt oförtjänad ledighet och åkte till fjällen med mamma, pappa, hund och syster. Vi har än så länge inte fått in några rapporter om brutna armar och ben och enligt Holmgrens facebook ska allt vara bra. Runt 19-snåret kunde man få det lugnande beskedet ”Sista åket avklarat för den här gången! Bara ladda inför vecka 11 och Åre !!”

Dagens träning bestod av en helt vanlig uppvärmning följt av den populära kvadraten. Barcelona kör den hela tiden och då kan det ju aldrig slå fel att ta efter.

"Mes que un Club" eftersom de tränat mycket i kvadraten

Efter uppvärmningen och kvadraten var det dags för matchspel på halvplan då juniorerna valt att träna på den andra halvan. Träningen ska ha varit tämligen lugn och de som stack ut var Joel Eklund och Frippen. Rapporterna nämner inga rökare i krysset eller chippar över målvakten. Jag försöker verkligen pressa min källa på information men han hävdar bestämt att det verkligen inte finns något intressant att rapportera. Träningen lär ha varit tråkigare än Liverpool under Roy Hodgson.

Sömnig tillställning på Parken

Bevakning av Wieselgren

Wieselgren var ganska anonym mot vad vi är vana vid. Ibland kan det smälla som en blixt från klar himmel men det var inte alls många gånger idag, för att nämna någon?

Det var dock efter träningen som Wieselgren återigen tog platsen i rampljuset. Han lär ha sagt att ”Det gick åt helvete, så sket i det” i en privat diskussion. Desperat försökte man få Wieselgren att förstå att det är hans plikt som stjärna att ta saken i egna händer och peppa sina lagkamrater, men han var otröstbar.

Det var dagens träning. Skönt så in i helvete att va tillbaka! Imorn kan eventuellt jag och Mou snickra ihop en krönika av högsta klass som vi självklart slänger ut på bloggen. Det lär ju i alla fall komma upp ytterligare en spelarpresentation.

/ Filosofen

Wieselgren
Lindqvist
Larsson
Lindgren
Svanberg
Ahl
Helle
Danne.J
Felix
Strandberg

Bevakning av Wieselgren

• Den skadade kaptenen Chrille Sundell kom förbi träningen för att visa sig.
• Bäckstedt är fortfarande virussjuk och sägs ha isolerat sig för att undersöka sin nya telefon.
• Chrille Sundell står för förfesten på lagfesten den 5e.
• Wieselgren är den sämsta källan denna blogg någonsin använt sig av.
• Matte Eriksson har åkt til Rom.
• Bara ca 1,5 vecka till första träningsmatchen.
• Vart är Filosofen?

Vi på bloggen fick nyss reda på att dagens träning är inställd! Efter att ryktet spridits via facebook bekräftades även uppgifterna utav Tommy Sundell som skrev ett inlägg på Skärblackas IF:s gästbok för några minuter sedan. Tydligen så var det problem med belysningen i Vånga. Hoppas att alla hinner se detta och spelarna får hjälpa till att sprida informationen vidare till varandra.

Då hoppas vi att alla kommer friska och utvilade till morgondagens träning i teknikhallen. Samling kl 20.15 som vanligt, hoppas så många som möjligt kommer! Självklart kommer en rykande färsk rapportering från träningen i morgon kväll!

/Blackabloggens redaktion

Jag börjar med att presentera mig själv jag kallas för El-Hajj Malik El-Shabazz. Som ni kanske noterat har jag under de senaste veckorna varit hjälp till Mou och Filosofen. Dagens inlägg är dock endast skrivet utav mig. Mou och Filosofen har ibland mycket att göra och då lovar jag att ställa upp som en hjälpande hand och skriva om det underbara laget Skärblacka IF! Nu spritter det i fingrarna, så här kommer dagens inlägg. 

Endast Ahl, Ponta S, Matte, Svanberg, Danne J, Jocke J, Lindqvist, Holmgren och
Wieselgren (!) närvarade på dagens träning. Tydligen hade det skett ett missförstånd då både Holmgren och Wieselgren inte var redo för löpträning ute! Skärpning! De fick istället vara med Juniorerna som spelade två mål inomhus.

För övriga var det alltså löpning som gällde och det var det "vanliga varvet" runt bygden som skulle springas. Täten tog, inte så förvånande Matte Eriksson men han följdes tätt utav både Svanberg och Jocke J, starkt av grabbarna att hänga honom. Det var också denna trio som var först tillbaka till Idrottshallen och de hade löpt sträckan som är ca 5 km lång på 21 minuter enligt Mattes klocka. Mycket imponerande av grabbarna. 

En bra tid i all ära men den som tagit i mest under löpningen måste varit Lindqvist. Han känner mitt under löpningen att han måste verkligen lägga en kabel, han fick göra en snabb visit i skogen sedan tillbaka ut i löpspåret



Enligt planerna var det tänkt att man efter löpningen skulle ha ett fyspass, så blev inte fallet!
Det kan mycket väll ha berott på den dåliga närvaron, men det är jag inte helt hundra procent säker på.

Istället så spelade man två mål med de juniorer som stannade kvar en timme extra. Det finns väll inte så mycket att notera från själva spelet. Det blev ganska uppblandade lag mellan juniorer och seniorer och vart efter det gick hem några juniorer så blandades lagen ännu mera. Det bjöds inte på så många delikatesser under träningen så tyvärr så får ingen spelare dagens mål

Bevakning av Wieselgren


Wieselgren gjorde idag sin efterlängtade comeback, skulle hälsenan hålla?
Det kunde dock inte börjat sämre då Wieselgren glömde sina löparskor, illa illa hoppas bara det var en engångföretelse! Han spelade alltså med Juniorerna istället och kanske var det bra då han kunde testa om hälsenan skulle hålla?! Det verkade som att den gjorde det han körde för fullt i hela två timmar, det var skönt att se stjärnan tillbaka i laget. Han styrde uppspel & utmanade i offensiven, Skärblacka behöver honom det måste jag säga! Dagens citat måste även gå till Wieselgren. Med 10 minuter kvar skriker han "fan vad jag måste bajsa, kan ni inte blåsa av snart". Ska verkligen träningarna börja styras efter Wieselgrens naturliga behov? vi får se hur tränarna behandlar denna fråga...

Det var skönt att vi fick se Wieselgren tillbaka i träning, nu återstår bara ett frågetecken? Ni vet alla vem jag menar: Anton Bäckstedt! Hur går det med hans virus sjukdom? När kommer han tillbaka i träning? Vi får helt enkelt bara hoppas och se när han dyker upp?! Hoppas han kommer igång med träningen snart, bara närvaron av en sådan spelare av den kalibern lyfter hela laget!

Vill till slut tacka Mou & Filosofen för att jag får vara delaktig i denna berömda blogg! Det är bara att höra av sig igen så hjälper jag gärna till :)

/ El-Hajj Malik El-Shabazz